Sara är 12 år och bor hos sin mamma som hon hatar.
Sara vaknade från den hemska natten. Ännu
en mardröm. Hon försökte glömma drömmen och gick upp ur sängen. Hon drog på sig
sina kläder och gick till köket. Hoppas inte att mamma är där, men såklart är
hon där. Hon ignorerar mamma och går och gör en macka. Hon vill inte vara nära
mamma så hon går ut. Fåglarna som sjunger, solen som skiner starkt och sen
varma, sköna luften.
Hon gick runt tills hon fick syn på något.
En gammal lada, som en gång hade brunnit. Hon hade läst om det i tidningen och
någon vid namn Åke hade satt fyr på den, ingen vet varför.
Hon gick in i lada. Hon såg någonting som
hon aldrig har sett innan. Men nu såg hon det. Ett riktigt spöke. Hon blev som
sten. Hur är det ens möjligt? Ingen annan har sett ett spöke, så varför ska
just Sara göra det?
- H-hej, stammade Sara fram.
- Kan du se mig? frågade spöket underligt.
- Ja det kan jag, men varför och hur? sa
Sara.
- Det är inte många som kan se oss, sa spöket, du är
en av de övernaturliga.
- Jag? Nä, det tror jag inte, sa Sara.
- Men du kan ju se oss och inte många som kan göra
det, så du är en övernaturlig, sa spöket.
Sara tyckte det gick över gränsen så hon gick hem.
Något som hon inte märkte var att spöket följde efter henne.
När hon var hemma gick hon in i sitt rum och skrev ner
det i hennes dagbok. Det här är väl bara en dröm? Eller? Men nej, hon såg ett
spöke.
NÄSTA DAG
- Hejhej, sa spöket.
- Vad gör du här?! Vad vill du mig?! frågade Sara.
- Jag vill få kompisar. En på miljonen får kraften att
se oss, så nu vill jag få en kompis, sa spöket.
- Hmm... Jaja okej, har ändå inga kompisar så jag
behöver en, sa Sara. Men vad heter du och hur gammal är du?
- Jag heter Bella och är 13 år, men i spökår är jag
159 år.
- Okejdå, Bella, vad vill du göra först?
- Vi kan väl skrämma någon? sa Bella.
- Du har mycket och lära dig, sa Sara.
ETT ÅR SENARE
Bella har lärt sig jättemycket om hur det är att vara
en människa. Men hon verkar inte ta åt sig något av det Sara har lärt Bella.
- Men Sara... sa Bella.
- Ja? Vad? sa Sara.
- När ska jag få lära dig? frågade Bella.
- Vadå om att vara ett spöke? frågade Sara.
- Njaa... För att jag vill lära dig om hur man kommer
undan och springer iväg från spöken, för då hade det blivit roligare att jaga
dig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar