Mullvaden Bobb - Isak Andersson

 

 Det var en gång en mullvad som hette Bobb. Han blev kallad så i sin skola men egentligen så hette han Barbardo. Hans kompisar tyckte att Barbardo var för långt att säga och därför blev Bobb hans smeknamn. Han var jätteduktig på att gräva gångar under marken. En dag så grävde Bobb hela vägen upp till ytan. Där stod en saltgurka. Vid sin sida hade han ett svärd som han plötsligt högg av Bobbs ena arm och ena ben med. Anledningen till att Pär högg Bobb var att Pär slogs med en mullvad dagen innan. Men den mullvaden var ju Bobbs gamla skolkompis, inte Bobb! Pär trodde att Bobb var den mullvaden som han slogs med dagen innan.

Efter en dag så hittades Bobb av en pojke som var så snäll att han tog med Bobb till ett djursjukhus. Där träffade Bobb en doktor som satt dit ett cyborgben och arm.

 Efter det blev han jätteinställd på att knuffa ner gurkan Pär i en sina gångar. Efter operationen blev jätte-jätteduktig på att gräva gångar han fick en kick i sig. Efter fem dagar grävde Bobb sig upp igen där stog Pär och väntade på Bobb. Pär hade inga svärd denna gång ville Pär säga förlåt till Bobb men Bobb puttade ner Pär ner i sin mörka grop.

— Jag gillar inte mörka gropar!

Pär upptäckte att det inte var samma mullvad som han hade slagits mot innan,  han bad genast om förlåtelse till Bobb.

— Detta var rättvist för att jag högg av din ena arm och ena benet kan vi inte vara vänner istället för att bråka?

— Jo, det kan vi väl.

—Kom så går vi och festar med våra kompisar!

Sen blev Pär och Bobb bästa vänner till sist.

Nu är kriget slut sen blev det fest Bobb fick bjuda sina vänner och pär bjöd

sina vänner de åt så mycket tårta så de blev runda om magen. Sen så rullade alla hem

och var bästa vänner i alla sina dagar.