Lita inte på någon - skriven av en anonym författare

 

Jag och mamma hälsade på pappa på kyrkogården. Han dog för 5 år sedan. Han var med i en hemsk bilolycka. Mamma träffade en ny ett tag men han försvann efter några dagar. Pappa dog den dagen han fyllde femtio. Plötsligt hörde jag ett ljud från buskarna. Psst! Kom hit! När jag vände ryggen till mamma fick jag en konstig känsla, något stack till i ryggen. Jag föll ner på marken. Jag vaknade upp på en äng. Det var fruktansvärt dimmigt och träden var gamla och ruttna. Tankarna snurrade runt i huvudet. Innan jag hann tänka klart såg jag någon gå mot mig. Jag satt fast. Jag försökte springa men benen var alldeles för tunga. Hjärtat bultade hårdare och hårdare. Personen kom närmare och närmare. Jag blundade och försökte pussla ihop allting. Nu var personen ungefär en meter ifrån mig. Jag såg nu vem det var. Hon plockade fram en kniv. Hon tog ett steg till mot mig. Mamma! Hon satte kniven mot min hals. ”Om du så mycket som nyser så är det slut”, viskade hon. Hon tryckte lite hårdare. ”Nu har du ett val. Antingen ligger du kvar här och jag trycker lite hårdare efter varje minut, tills du dör, eller så mördar jag dig direkt”. Innan jag hann svara högg hon till. När jag låg där insåg jag vad som hände med pappa egentligen. Det blev nu dimmigare efter varje sekund. Sedan var allt svart. Sedan hörde jag en röst: Lita inte på någon...